Även om jag inte vill tro på det, så är faktum här, Knut har levat i över ett år. Födelsedagen firades med både pompa och ståt (mest för min egen skull lade jag sådant krut på den, för jag tycker det är roligt). Han kommer aldrig minnas den, men det kommer jag, och jag vill minnas den med glädje, vilket jag kommer göra. Knut fick äta tårta för första gången, och hej vad han tyckte det var gott, så gott att han slickade på bordet för att inte gå miste om minsta bit.. Vi vuxna fick en jättefin tårta som Linda Runn har gjort, och oj vad hon är duktig! Ni ska få se bild ;-)


Med finskor och väst


Kusin Nova och Knut leker med alla nya presenter


Chokladcup cakes - recept kommer


Banankaka


Den jättefina tårtan Linda Runn gjorde, päron/vanilj


Päronbiskvier - recept kommer


Knuttes tårta, banantårta


Knutte smaskar tårta för fulla muggar

Något jag har längtat efter är att få fira jul tillsammans med mina barn. Och den här allra första julen med mitt allra första barn var något alldeles extra. Något som aldrig kommer komma tillbaka och något jag aldrig kommer få återuppleva annat än i minnet. Och det är ett riktigt mysig minne att hålla fast vid. Knut var glad (tills senare på kvällen) och nästan alla hans favoriter var med. Så himla mysigt :-)


Knut och jag framför granen


Nissen Knut


Tomten var jättespännande

 
Nejnej, inte hade vi någon fusk-tomte inte.. ;-P

-Nej Knut, det kan du faktiskt inte!
Vi har försökt, en gång, att låta Knut äta själv. Inget avancerat, bara lite kokta makaroner, som vi tänkte skulle vara lätt att pilla i sig. Tyvärr förstod inte Knut riktigt vad man skulle göra med mackisarna...

Det mesta är ju första gången för Knut, och i november (jag vet, jag har varit mycket dålig på att uppdatera) var första gången han blev klippt. Inte mycket men vi tyckte att det verkade störande att få håret i ögonen så vi klippte en skvätt (till mormors stora förskräckelse).
Knut var en duktig kille och satt tyst och stilla i sin stol och lät sig klippas.




(-Neej, ge mig mitt hår tillbaka!!)

10 månaderskontroll i dag. Gick mycket bra. Han är nu 73,5 cm lång och väger hela 9,6 kilo. En liten lättviktare men enligt den egna kurvan i alla fall :-)
Så följdes besöket på BVC med ett besök på Timjan. Grupp i dag, och Knut lekte som bara den med de andra bebisarna och själv med möblerna. De kallade honom för en liten upptäckare i dag.. Hehe..
Jul är planerad och bestämd, kommer bli en jättemysig sådan tillsammans med min mamma och pappa (förhoppningsvis syster+Linus också) och Andys mamma, pappa och bröder -myyys-
Tror Knut kommer tycka det är jätteskoj även om han är så liten, alla hans favoriter är ju på samma plats samtidigt! :-D

Annat i livet som hänt? Har fått kontakt med min bästis från mellanstadiet, vilket är jätteroligt! Att hon dessutom är hur underbar som helst skadar ju inte ;-P

Andreas och jag skall ÄNTLIGEN flytta ihop, till gemensam bostad, något jag verkligen längtar till. I februari är det inflyttningsdags. Kanske något tidigare.

Så just nu flyter livet på topp, kan inte önska mig något mer än vad jag redan har, så jag är nöjd :-)

Knut och systers sambo Linus har likadana kepsar. Jättelikadana, till och med! Så de bytte. Prövade varandras kläder, så att säga. Lite småskojigt faktiskt :-)

Förstår inte riktigt vad som hänt. Knut älskar att bada, men så helt plötsligt blev han livrädd för att bada/duscha. Han gallskriker sig genom hela proceduren och klänger sig fast mot kanten och försöker ta tag i mig. Förstår inte vad som hänt, hur det kunde bli så här?

Jag vet inte om Knut blev lite av Zoey, att hon kunde gå så fritt och fint, för han tog sin lilla lära gå vagn på en liten promenad (varning för stolt mamma!).

 

..fast han är ju förstås ingen bebis längre, i alla fall känns han inte som en.. :-)

Knut har äntligen fått visa sina leksaker för en annan bebis, en tjej dessutom! :-D

Jag tror jag har närt en liten datanörd vid min barm. Hans två bästa leksaker är ett tangentbord som han fått och en enhet som skall läsa av tangentbord (eller något sådant). Detta bekräftades när vi var hos min syster och jag fann Knut och syster lekandes såhär: (OBS, bilderna är INTE fixade, detta gjorde han helt själv när han satt hos systeryster)

I veckan hämtade vi ut den nya bilbarnstolen till Knut (vi hyr från If), en massa olika delar som skall sättas ihop och en tjock instruktionsbok för att veta hur. Knut och Andy rev upp alltihopa och så satte sig far och son för att fixa ihop stolen, dock gav de upp efter en stunds kikande i instruktionsboken, men mysigt såg det i alla fall ut medan de höll på. Knut var nog faktiskt den som var ivrigast:

Okej, jag bara måste få skriva av mig lite om lyckan i mitt liv. Jag förstår inte vad jag gjort för att förtjäna att känna som jag gör nu, hel, lycklig och med meningen med livet ifyllt. Jag har de bästa två killarna man kan ha! Andy som är en underbar pappa och pojkvän, som funnits där även när saker inte varit jättebra, som stått ut och stöttat, som jag kunnat luta mig mot när jag inte kunnat stå på egna ben. Som alltid ställt upp och alltid förstått (i alla fall försökt förstå, vilket är det viktiga). Han har gjort mer för mig än vad man kan förvänta av en partner, och en dag hoppas jag att jag kan återge allting (fast förhoppningsvis inte genom negativa upplevelser, om ni förstår hur jag menar) till honom, i kärlek och vänskap och genom att stå vid hans sida i vått och torrt.
Så gav han oss Knut. Världens finaste och mest underbara lilla unge som står att finna! I alla fall enligt min partiska mening! :-D
Knut gör mig lycklig, jag kan titta på honom och värmen sprider sig i hela kroppen och jag kan inte titta mig mätt! Känna hans mjuka hud och killa hans små fötter! Att göra saker till och för honom är en sann glädjekälla, som jag gärna fortsätter med för resten av hans liv (ja, jag vet, man måste släppa taget när de blir äldre, men man kan väl göra saker fast på andra sätt även då!?) :-)
De där två, vill jag ha vid min sida så länge jag lever!! :-D -älska-

Har ju sagt att jag skulle lägga upp bilder så ni fick se de fina hand- och fotavtrycken Knut gjorde på Timjan, så här är de nu:

Knut och jag var på Timjan i dag, vilket är småbarnsgruppen jag går på. Dagens tema var gipsgjutningar för de små tassarna, vilket jag längtat ihjäl mig efter att få göra på Knut! (vet ju inte hur man gör.) Men i dag blev det gjort, dock inte fått dem än, eftersom trolldegen måste stelna innan man häller på gipset och vi hade inte så mycket tid för att vänta flera timmar på att allt skulle torka, så vi får dem nästa vecka. Men jag kan vänta. Har ju trots allt väntat i sju månader på att få göra avtryck på Knutens inte så små tassar ;-)
Medan mamma fixade trolldeg fick Knut leka med de andra bebisarna, något han verkade njuta av i fulla drag:

Knut utvecklas ständigt. För varje dag som går händer något, vare sig det är litet eller stort, så händer ändå något. Och i torsdags hände något stort; han ställde sig upp! Tog tag i soffkanten och ställde sig helt sonika upp. Dock trillade han rakt bakåt rätt snabbt, men så var han där igen, när han väl fått sig sin dos med tröstande ord och kramar. Ställde sig och höll om mina knän, det var lite lättare, så där blev han kvar en bra stund.
I morse hände så något ytterligare. Han ställde sig mot soffan, tog tag med ena handen mot bordet och började gå mitt i alltihopa! Fem-sex, något darriga, steg tog han. Förstå att jag är stolt! Bara ynka sju månader men står och "går" redan!

Knut har fått en hoppgunga, vi hämtade den i går, och oj så kul han tyckte det var. I alla fall så länge man satt med honom och tittade på honom när han gungade. Hade tänkt göra annat under tiden han fick sitta i den, men icke sa nicke Knut. Jag vet att en hoppgunga inte är idealisk för bebisryggar, men om man inte har honom längre än 10-15 minuter i den så är det ingen fara, och min mage behöver lite vila, den orkar inte att han hoppar på den som om den vore en studsmatta. Så det här skall nog gå bra :-) Får bara vara noga med att hålla koll på tiden och inte ha honom i den för ofta, men en gång om dagen i alla fall. Om han vill.. ;-P

Knutte in action :-)

I dag har Knut och jag varit hos Jonna och lekt med henne och Zoey, var riktigt roligt och de verkade uppskatta varandras sällskap, de små. Själv uppskattade jag Jonnas sällskap och hade jättetrevligt med henne :-D Vi var minsann där riktigt länge och fick nästan slita oss när vi skulle hem, men Knut behövde sova och han kan inte riktigt slappna av när han är borta, så han hade bara sovit 20 minuter eller något under hela dagen.. Stackars liten.. ;-)




Jätteglad Zoey