Ja jag vet, jag har inte uppdaterat på jättelänge och nu kommer allt på en gång. Dock har jag, tro det eller ej, inte tagit med allt som jag kanske skulle ha önskat och allt som skulle varit med om jag skrivit någorlunda kontinuerligt. Det är mycket nu och dessutom är jag lat. Man måste ha tålamod med min något föråldrade dator, och det har inte jag.
Men så vet jag att ni är några som ville läsa om Knuts födelsedag och lite sådär, så därför gör jag denna uppdatering. Jag lovar inte att jag kommer bli bättre på att uppdatera, men jag kan alltid lova att försöka.
Om någon undrar varför jag inte vridit på endel bilder, så har jag faktiskt gjort det men det funkade inte.. Av någon outgrundlig anledning.
I helgen flyttar Andreas och jag äntligen ihop, men under veckan ligger en massa arbete framför oss för att få lägenheten som vi vill ha den. Lite målning och uppfräshning :-) Men det är roligt, då känner man att man gör något för den gemensamma trivseln :-D
Och så har vi ju så underbara familjer som hjälper oss på vägen också, så det skall nog bli bra det här.
Det var allt för mig för ikväll, så får ni ha det så bra tills vi hörs igen (med recept bla nästa vecka.)

Ja jag vet, jag har inte uppdaterat på jättelänge och nu kommer allt på en gång. Dock har jag, tro det eller ej, inte tagit med allt som jag kanske skulle ha önskat och allt som skulle varit med om jag skrivit någorlunda kontinuerligt. Det är mycket nu och dessutom är jag lat. Man måste ha tålamod med min något föråldrade dator, och det har inte jag.
Men så vet jag att ni är några som ville läsa om Knuts födelsedag och lite sådär, så därför gör jag denna uppdatering. Jag lovar inte att jag kommer bli bättre på att uppdatera, men jag kan alltid lova att försöka.
Om någon undrar varför jag inte vridit på endel bilder, så har jag faktiskt gjort det men det funkade inte.. Av någon outgrundlig anledning.
I helgen flyttar Andreas och jag äntligen ihop, men under veckan ligger en massa arbete framför oss för att få lägenheten som vi vill ha den. Lite målning och uppfräshning :-) Men det är roligt, då känner man att man gör något för den gemensamma trivseln :-D
Och så har vi ju så underbara familjer som hjälper oss på vägen också, så det skall nog bli bra det här.
Det var allt för mig för ikväll, så får ni ha det så bra tills vi hörs igen (med recept bla nästa vecka.)

Sista Timjan har kommit och gått, tyvärr. Men som ett litet tack för tiden som varit fick alla mammor och ledarna som varit så fantastiska en varsin liten virkad amigurumi som som jag gjort, från Knut och mig. Jag hoppas att de blev uppskattade för det är en hemsk massa möda jag lagt på de där små figurerna, men det är de värda i gruppen, tycker jag :-)



Och här är en del av gruppen (de som kom sista gången, de saknas två mammor med barn).

Sista Timjan har kommit och gått, tyvärr. Men som ett litet tack för tiden som varit fick alla mammor och ledarna som varit så fantastiska en varsin liten virkad amigurumi som som jag gjort, från Knut och mig. Jag hoppas att de blev uppskattade för det är en hemsk massa möda jag lagt på de där små figurerna, men det är de värda i gruppen, tycker jag :-)



Och här är en del av gruppen (de som kom sista gången, de saknas två mammor med barn).

Sista Timjan har kommit och gått, tyvärr. Men som ett litet tack för tiden som varit fick alla mammor och ledarna som varit så fantastiska en varsin liten virkad amigurumi som som jag gjort, från Knut och mig. Jag hoppas att de blev uppskattade för det är en hemsk massa möda jag lagt på de där små figurerna, men det är de värda i gruppen, tycker jag :-)



Och här är en del av gruppen (de som kom sista gången, de saknas två mammor med barn).

Även om jag inte vill tro på det, så är faktum här, Knut har levat i över ett år. Födelsedagen firades med både pompa och ståt (mest för min egen skull lade jag sådant krut på den, för jag tycker det är roligt). Han kommer aldrig minnas den, men det kommer jag, och jag vill minnas den med glädje, vilket jag kommer göra. Knut fick äta tårta för första gången, och hej vad han tyckte det var gott, så gott att han slickade på bordet för att inte gå miste om minsta bit.. Vi vuxna fick en jättefin tårta som Linda Runn har gjort, och oj vad hon är duktig! Ni ska få se bild ;-)


Med finskor och väst


Kusin Nova och Knut leker med alla nya presenter


Chokladcup cakes - recept kommer


Banankaka


Den jättefina tårtan Linda Runn gjorde, päron/vanilj


Päronbiskvier - recept kommer


Knuttes tårta, banantårta


Knutte smaskar tårta för fulla muggar

Lite i otakt kommer jag här med något jag gjorde till fars-dag. Nämligen egna Sara Bernhard-biskvier. Dock har jag packat ned mitt receptblock så receptet kan ni få först i nästa vecka.. En bild kan jag i alla fall bjuda på:

Något jag har längtat efter är att få fira jul tillsammans med mina barn. Och den här allra första julen med mitt allra första barn var något alldeles extra. Något som aldrig kommer komma tillbaka och något jag aldrig kommer få återuppleva annat än i minnet. Och det är ett riktigt mysig minne att hålla fast vid. Knut var glad (tills senare på kvällen) och nästan alla hans favoriter var med. Så himla mysigt :-)


Knut och jag framför granen


Nissen Knut


Tomten var jättespännande

 
Nejnej, inte hade vi någon fusk-tomte inte.. ;-P

Vi var bjudna till Andys faster på julmiddag, och så tänkte jag, det är ju lite trist med en blomma, så jag gjorde en egen liten present. Något som jag började med förra gången vi åkte till en annan av Andreas släktingar på julmiddag (en nalle). Denna gång blev det en virkad liten tomte, som jag hoppas blev i alla fall lite uppskattad...

Under november/december har det blivit en himla massa kort gjorda. Har varit den ena födelsedagen efter den andra och lite annat som ju måste firas, och vad firar man med bättre än ett egentillverkat kort!?



Grattiskort till farmor Lill



Presentkort till Lill


Födelsedagskort till Zoey



Födelsedagskort till Brody



Födelsedags-/presentkort till farbror Jim

-Nej Knut, det kan du faktiskt inte!
Vi har försökt, en gång, att låta Knut äta själv. Inget avancerat, bara lite kokta makaroner, som vi tänkte skulle vara lätt att pilla i sig. Tyvärr förstod inte Knut riktigt vad man skulle göra med mackisarna...

Det mesta är ju första gången för Knut, och i november (jag vet, jag har varit mycket dålig på att uppdatera) var första gången han blev klippt. Inte mycket men vi tyckte att det verkade störande att få håret i ögonen så vi klippte en skvätt (till mormors stora förskräckelse).
Knut var en duktig kille och satt tyst och stilla i sin stol och lät sig klippas.




(-Neej, ge mig mitt hår tillbaka!!)