Okej, jag bara måste få skriva av mig lite om lyckan i mitt liv. Jag förstår inte vad jag gjort för att förtjäna att känna som jag gör nu, hel, lycklig och med meningen med livet ifyllt. Jag har de bästa två killarna man kan ha! Andy som är en underbar pappa och pojkvän, som funnits där även när saker inte varit jättebra, som stått ut och stöttat, som jag kunnat luta mig mot när jag inte kunnat stå på egna ben. Som alltid ställt upp och alltid förstått (i alla fall försökt förstå, vilket är det viktiga). Han har gjort mer för mig än vad man kan förvänta av en partner, och en dag hoppas jag att jag kan återge allting (fast förhoppningsvis inte genom negativa upplevelser, om ni förstår hur jag menar) till honom, i kärlek och vänskap och genom att stå vid hans sida i vått och torrt.
Så gav han oss Knut. Världens finaste och mest underbara lilla unge som står att finna! I alla fall enligt min partiska mening! :-D
Knut gör mig lycklig, jag kan titta på honom och värmen sprider sig i hela kroppen och jag kan inte titta mig mätt! Känna hans mjuka hud och killa hans små fötter! Att göra saker till och för honom är en sann glädjekälla, som jag gärna fortsätter med för resten av hans liv (ja, jag vet, man måste släppa taget när de blir äldre, men man kan väl göra saker fast på andra sätt även då!?) :-)
De där två, vill jag ha vid min sida så länge jag lever!! :-D -älska-