Knut utvecklas ständigt. För varje dag som går händer något, vare sig det är litet eller stort, så händer ändå något. Och i torsdags hände något stort; han ställde sig upp! Tog tag i soffkanten och ställde sig helt sonika upp. Dock trillade han rakt bakåt rätt snabbt, men så var han där igen, när han väl fått sig sin dos med tröstande ord och kramar. Ställde sig och höll om mina knän, det var lite lättare, så där blev han kvar en bra stund.
I morse hände så något ytterligare. Han ställde sig mot soffan, tog tag med ena handen mot bordet och började gå mitt i alltihopa! Fem-sex, något darriga, steg tog han. Förstå att jag är stolt! Bara ynka sju månader men står och "går" redan!